Alla drömmar som känns så långt långt borta.
Varje andetag som skär i mitt bröst.
Så är jag tillbaka på ruta ett.
Tillbaka till att längta och undra.
Hur ska jag nu stilla all hunger?
Hur ska jag dämpa allt vad jag önskar?
Hur ska jag hålla mig kvar på jorden när det enda jag tänker på är utom räckhåll?
Allt känns så diffust men med små små glimtar av ljus.
Allt känns så nytt men jag vet att jag bara välkomnas tillbaka.

Så kastas man tillbaka, tillbaka i en bänk för att fundera. För det är det enda jag gör. Jag lär mig inte, jag bidrar inte. Utan jag funderar, det är det enda jag gör.

[Bild]

Ännu en dag av tristess och tomhet. Ännu en dag av funderingar och självhat.
Ännu en dag där inget blir som jag vill.
Ännu en dag där tankarna går på högvarv.
Ännu en dag jag inte kommer minnas. Ännu en dag fast som i ett mönster. Denna dag, just denna dag som är som så många andra men ändå så annorlunda.