Varför ska man ha så mycket tid om man ändå inte gör något?
Alla läxor som ligger och sparkar en bakom fötterna, alla måsten som river i hårbotten, alla "jag ska" som ändå aldrig blir mer än tankar.
Jag önskar ibland att jag kunde hitta ork till att göra annat än att bara tvinga migsjälv till att göra saker. Ibland vill jag känna den glädje jag kände förr, en glädje som höll sig kvar även när andra inte såg.

Jag saknar alla minnen jag hade med dig, försöker stänga ute känslan av längtan.
Men allt jag önskar är att få ha dig nära <3