Förlorad i tankarna blandar jag allt vett och försöker känna mig fri.
De band som ligger om hjärtat trycker åt men nån känsla är bättre än inget.
Låt mig bara leva. ...
Så färgas de sakta, från rötterna upp efter stammen.
En blodröd färg så klar och fin.
Blad av sammet fallet sakta till marken och fåglarna flyr när träden blir röda. ...
Faller man från himlen på obestämd distans, så fylld av fasa för lerig grund.
Med vattenfyllda lungor kastas man upp, från inget av ingen där är man. Lämnad men ändå berörd. ...